cbis:1953153

Ramhälls Gruvor

Ramhälls gruvor är ett exempel på en komplett anläggning från 1940-talet, inklusive krosshus, anrikningsverk, långa utfraktsbanor för slig och makadam, transportband mellan krosshus och anrikningsverk, samt höglave i betong med spel i toppen.

Information

Malmförekomsten i området upptäcktes på 1700-talets mitt. Folksägnen talar om en hem- och arbetslös vagnmakargesäll vid namn Hammarin, som fått avsked från bruket i Österbybruk, och var på väg genom skogarna mot Rasbokil när han såg att det fanns malm i berget han gick på. En annan berättelse talar om bergsfogde Petter Enander, som 1742 skulle ha upptäckt malmförekomsten i området. Hur som helst, så finns en karta över Ramhälls Grufva från 1746, och gamla kyrkohandlingar visar att det vid den tiden bodde människor i Ramhäll.
Gruvdriften bestod från början i att man, med gamla tekniker, bröt den synliga malmen ur dagbrott och transporterade bort den för anrikning. Inte förrän 1916 började man använda tryckluftsborr i själva brytningsarbetet, och först på 1930-talet köptes ett anrikningsverk. När Stora Kopparbergs AB 1942 köpte såväl gruvrättigheter som själva anläggningen i Ramhäll moderniserades dock gruvdriften radikalt, och 1947 startades här en av Sveriges och Europas modernaste anläggning för produktion av järnmalmsslig.
1975 upphörde all gruvdrift i Ramhäll. Senare har gruvhålen vattenfyllts.